CHICELICHICMILLA

Precis vad jag känner! vadför tror man att man klarar av mer sött än man gör? Köpte en härlig påse med massa gott, laddade med ”True blod”… men vad hjälpte det fick ändå stopp i magen… Det va så gott så länge men sällan är nått bara bra. Fast vad gör det att jag är trött och mår illa nu? Ska ju bara sova. Kan faktiskt tycka det är jätte gott att somna helt proppmätt! Värst är att mardrömmarna kommer som bara den när man somnar mätt. Undra om det är nått som bara händer mig eller om det är ett faktum att man drömmer hemskt då man somnar mätt? kan ju ha nått med mitt förflutna att göra. Appropå ”True Blod”… en svt serie som började för ett tag sen. Skulle jag inte rekommendera denna p- rulle för någon som vill hålla hjärtat rent. Svagheten för mig är vilket också  är seriens hjärta är vampyrer. Illa! Har sedan jag som liten flicka fick tillåtelse att va mä min coola syster och hennes kompis H ( vars lillebror kom att bli min ögonsten och kärlek under hela mellanstadiet). Jag fick iallafall sitta uppe, äta massa smulpaj med vaniljsås och kolla på ”En vampyrs bekännelse” WOW!!! Jag kände mig SÅÅÅÅ utvald, häftig och så med i gänget. Syrran och H kände nog inte likadant!!! Jag va säkert en jobbig finne som satt mitt i deras väg, nått de ville klämma för att få död på. Men för mig va denna kvällen en start på ett intresse och något som jag länge kommer tycka är underhållande, VAMPYRER!

Tänder

Inte som man tänker! nä snarare med värk i huvudet, blixtrar i ögonen o massa spänningar. Migrän… Trodde jag blivit kvitt mina migränanfall, men har under det senaste året haft några stycken, jätte jobbigt. Minns hur  omständig och besvärligt denna illness va då jag va yngre. Tror att själva  migränen började vi 11-årsålder, precis då allt skulle vara så bra. Tror ibland att denna världen blev för jobbig för mig att smälta in i och för smärtande att vara den jag va i. Redan som liten 4-åring kunde mamma finna mig ute i vår berså ( en härlig liten oas av lila, väldoftande hyacint buskar). Hon frågade oroligt hur det va och varför jag var där alldeles själv? jag svarade med ett brans röst: ”men, mamma jag är bara här ute och leker med löven!”. Tänk om man som vuxen kommit undan med den ursäkten?! Vilka löv förresten, i betongen till vart jag ofta längtar finns bara löv gjorda av våran längtan till det sanna och riktiga. Här i underbara Askersund  finns det löv, blad, gräs, blommor och träd i fullt levande skepnad men jag finner sällan löven som jag fann dem förr. Men då och då finns känslan kvar av full ro och stillhet bland Gudsskapelse. I dessa stunder finner jag min vilja att leva och leva mer.

Åter till min migrän, den har alltid lyckats komma då jag minst anar eller vill att den ska dyka upp. Minns några av mina första anfall. Ett av dessa var då skolans elever skulle åka på skolmästerskap. En sunkig gammal buss hade packats full av mina klasskamrater och andra elever för att åka några mil och tävla i distriktsmästerskapen. Under färden spelades Buskisar på den lilla tv’n längst fram och längre bak satt vi, jag, v,c och de andra som höll kursen i det blå. Väl framme visade sig vädret vara kanon solen va på topp och inga moln syntes, vallen i Hylte va i sitt esse. Jag som är en medelmåtta elev satsade mest på att titta på söta pojkar, hitta nya vänner  och kanske som bäst få ett brons i höjdhopp. Ändå tyckte min gympalärare att jag om viljan fanns skulle jag ställa upp i alla grenar ( utom i kula… något som redan då syntes att denna sport inte va för mig!) Jag ställde gärna upp och såg fram emot dagen jätte mycket. Då tävlingarna skulle börja kom till min fördel höjdhoppstävlingen först. Jag kom på fjärde plats och va överlycklig för denna placering. V och jag skulle kolla in när killarna skulle springa hundra meter då jag började se halvmånad av ljus komma farandes i mitt synfällt, jag började med ens stressa upp mig inombords men ville inte låtsas om något eller visa för någon att den va nått som va fel. Hallå, Migrän är ju en kärringsjukadet kan ju inte jag ha detta skulle förstöra hela fasaden jag så ihärdigt och länge byggt upp. Under sena kvällar med gänget undrandes hur jag skulle, stå, gå, prata eller verka häfftig. Tydligen lyckades jag ganska bra!  Själva odret Migrän var der värsta der lät så fult och hade absolut ingen klang what so ever. Jag va ju så cool o hipp o dessutom ihop med klassens snygga busing… Men efter loppet blev det värre. Veronica lovade att inte säga till någon eller göra en scen utan att bara försöka fixa situationen till det bästa och säger hon nått är det så. Konstigt att hon  alltid ställt upp på mig, kämpat för mig och lindat in mig i hennes vänligt famn, då jag inte alls har hennes egenskaper av fullstängdig kontroll, ärlighet, ansvarstagande eller plikttrogen. Jag ville inte att nån skulle veta vad det var som var fel, för det var ju så pinsamt tyckte jag. Så hon kallade försiktigt till sig vår klaslärare, Göran. En vänlig men sträng magister som älskades sina elever nästan lika mycket som han älskade tävling och sport. Men han förstod situationen och bäddade ner mig i ett av omklädningsrummen. Efter en stund såg jag morfar stå i dörröppningen. E detta sant tänkte jag har han åkt 6 mil för att hämta mig, har inte han nått annat för sig? Men snällt la han sin starka arm om lilla mig och följde mig till sin  fina röda volvo, vilken han något år tidigare överraskat mormor med som en liten gåva. Vi körde under många tysta minuter hem till mormor och morfars hem som kallas Dala. Efter denna incident har jag spenderat många sjuka dagar i deras hem. Även dagar, nätter och veckor då jag bara ville vara hos mormor och morfar känna deras kärlek och för en stund var den enda de brydde sig om. Tack! Jag älskar er.

Prinsessa, film från 2009

En film om 18-åriga Maja som bor i Alingsås. Hennes största dröm i denna värd är att bli skådespelare och gå på den röda mattan. Men i vägen för att hennes dröm ska slå in står allt som samhället är, står för och värderar högre än talang, genuinitet och äkthet… Det är nått med Maja som inte borde finnas enligt samhället… nämligen extra kilon och inte kilon av självupptagenhet, egoism, falskhet, silikon eller botox vilket hade varit mer än utsökt. Nej Majas kilon sitter som en dräkt kring hennes kropp. Denna dräkt skymmer för många synen av vem hon är, även intresset för att t reda på detta. Känner så starkt för denna film,  att den är härlig lika mycket skådespelarmässigt som budskapet och stämningen som råder genom filmen. Trots att många kritiker anser helt tvärt om. För mig är detta en härlig feel-good film som både ger skratt och tårar. Absolut se värd!!!

Gott nu blickar jag fram o ser dagar med jobb. Det känns gott! Kvällar m massa spring, stoj o stim, massa folk o stök, disk o servering… samt massa flams. Super.

Pussas, gosa, kramas o sova i hans famn…

Gör smarrig pasta och behövde en paus. Fann då min kära vän, bloggen på en plats alltför långt ner i adresslistan. Kan bara betyda att ett nytt inlägg måste knåpas fram.  Ibland är insidan så tung bara att inget vätt kommer ut! Men idag känns det riktigt bra.  Ute ur dimman kan man säg… 

Efter god respons från syster-idol-anna känns det gott att ha en plats att avlasta sig o tömma ut även lite av huvudets knas. Hon gör mer väl i mitt liv än hon kan förstå! Jag tjurar ofta och låtsas att inte lyssna när predikan börjar, men jag hör… o försöker göra!

Läserjust nu Liam Norbergs, Insidan.( liam norberg, blogg )Snacka om KNAS. Fatta att han levde som en tungt kriminell i en värld där vänner fann hans skumma sanning som livets måttstock, att de även såg sina handlingar (som misshandlar, grova rån, knarkande mm) sommindre allvarliga?! Weard… Fast det gör vi nog alla! Ser våra egna skummabuissnies som mindre allvarliga. Det är lättare att se tandkrämen på vännens pike´än fågelskiten på sin egen rygg. Ryggen e ju där bak… där skiten är. Måste nog tvätta min rygg noga för jag bär påen hel del dumt o oförlåtet. Hade sågärna velat tala mindre, mer genomtänkt, vänligare och givande för andra. Jag övar mig trots att det inte alltid märks när brölet drar igån. Har väl blivit somen dålig chargång, vana och ett sätt att va?

Efter en radiokanal på off volym känns det underbart att höra barngråt, dadada och en systers goda råd. Att bli sig själv igen och vilja gå på raka ben m glädje i hjärtat är en gåva. Känns fantastiskt att leva och jag e tacksam för alla gåvor Gud skänkt mig. Vi har en pappa som vill oss väl! O jag har två pappor som älskar mig, en på jorden som jag kan se och självaste Gud fadern som jag känner hos mig i mitt hjärta och minst lika sann. Om minst och Gud är ord som kan förekomma i samma mening?
Nu ska vi ut o göra lilla stan o fika på Tutingen!

Dreams, Isabella ristensen

Apropå nått annat så kommer jag lukta som det godaste av alla dofter. Flickor, om ni vill va sensuellt oslagbara köp denna doft!!!