CHICELICHICMILLA

I kväll blir det hemgrupp. Hoppas som vanligt att det ska ge en inre träning, uppmuntran och förbättring. Synd bara att man som människa oftast tidsbastämmer vilken tid Gud får va med i leken. Han är ju ändå en del av allt även då vi som mest vill va i fred o köra vårt eget lopp. Mina personliga lopp e sällan lika bra som dom lopp jag från början låter Gud va med i. O då inte med för att han står över allt och är härskareöver allt, utan för att jag ger honom en frihet att vara min herre och min ledare. Inte går han mina steg och talar mina ord, nej men han e med o leder stegen o hjälper mig att inte alltid tala MINA ord. Han ger mig änglavakt, något som min svärmor så vackert berättade för mig, och Gud ger mig lugnet att jag bara behöver vara jag. Det är ju mig han skapat inte den jag försöker vara eller skulle vilja vara. Gud vill bara att jag ska leva nära honom och vila i hans starka armar… Varför lever jag då i min egen vilja och kämpar på med mina små smala armar, fäktar och kämpar… Gud hjälp mig att låta dig leda mig.