Spontan, kärleksutflykt till Garpa gruva
Efter en tttl på nyutkomna kalvar, lite försommar känsla o nyplockade liljekonvalj i handen… Kände varken D eller jag för att avsluta denna fina maj kväll. Vi åkte några kilometer för att besöka en gammal järngruva. 
Måste erkänna att jag kände ilningar o rädsla av mörkret inne i gruvan… Helt kolsvart, kallt o fuktigt… Precis innan for vi förbi, efter en lång o slingrig grusväg, ett gammal ruckel till hus. Med sliten fasad, massa uthus, ovårdad trädgård & maskiner överallt på gården. Känslan av att man kunde bli en del av en Rysare va inte långt borta. I mörkret såg jag vita, taniga varelser som kröp längs tak o väggar… Tur då att D e så stark! Antar att jag skulle va stackarn som dog först i filmen om det skulle blivit nån, känns som att jag har den karaktären. Eller så skulle jag dö värst! Det är nog förresten mitt öde, lång plåga o o-uppklarad dödsorsak!!!! Men vi kom ut. Nu sitter jag här. Hör på D som spelar sommar psalmer samtidigt som Hassa Aro talar om våldtäcktsseriemördare som härjar runt i Örebro, bara några mil bort alltså. Livet är verkligen en kliché?! Ska gå o sjunga ”bred dina vida vingar” tillsammans med D nu, det känns som min lott idag.