CHICELICHICMILLA

” Himmelske Fader var nära mig , din kraft varje dag är ett lån. Om du inte lyfter och bär mig, var tager jag då kraften ifrån?”

Himmelske Fader var nära mig idag, ge mig styrkan att förändra mönster som gör mig illa som gör mitt liv till en igensnöad stig. Lär mig trampa upp en stig i snön, en stig jag kan vandra på. En stig som möjligtvis snöas igen ibland men som i grunden är nertampad, lättgången och mot rätt mål, Dig som mål o käre Far. Jag ser idag att du sätter människor i min väg som vill mig gott, vill hjälpa, trösta, få mig att skratta och leva i din välsignelse. O Fader lär mig att ta emot den hjälpen du ger mig genom dessa dina tjänare. Jag är tacksam för alla änglar du sänder och sänt i min väg. Även då stigen inte va trapmad alls, de dagar det va meterhöga drivor, kramsnö som fastnade kring mina ben och som drog mig ner. Tack Fader att du ändå fanns där och att du rädade mig ur den mörkes våld. Tack att du sänt änglar att vaka över mig.  Min stig jag vandrar har fortfarane alltför hög snö för att jag ska kunna klara av att vandra utan dig Fader. en låt aldrog mig känna att stigen är så nertampad att jag inte längre behöver ditt stöd herre. jag vill va berodende av dig och jag vill låta mitt liv ledas av dig. Hjälp mig att formas till att vanrda på livets stig trots att den inte är plogad eller nertampad om det behövs.

De ligger i magen och jag borde känna mig stolt och glad att jag kunnat äta mina hittills fyra mål mat idag. Det gör jag inte, känner mig nöjd alltså. Känner gör jag med mest oro och ångest. Tänk det mest basala för att livet ska gå runt är min största skräck! Maten. Maten är min sjukdom och det som gör att jag just inte kan leva. Men den lilla flickan som jag kommer ihåg är vem jag matar, det är det som ger mig motivation. Hon, tjejen som sjöng för full hals ” jag är barn till en segrare som har krossat dödens makt” Jag föder henne! så att hon kan växa till sig och bli en fullvuxen kvinna som kan vara en tjänare till en segrare, Jesus.

Pratade terapeutiskt och länge med kära mamma på telefon idag. Tårarna rann, skrattet ekade och jag kände mig överröst av kärlek. Tack mamma för att du alltid stått vid min sida, bett för mig, vågat ge mig råden jag inte velat höra, skyddat mig från massa strul, hämtat mig när jag gjort strunt. Men mest mamma tack för att du älskar mig så hjärtligt, ovillkorligt och öppet. Jag älskar dig och längtar efter din famn. Det jag skulle komma till va att vi pratade om min uteblivna känsla av livslust, då svarade hon mig: ”Lev för Jesus och den lilla flickan Emilia, tänk på att i Jesu kungarike är du ett kungabarn och han behöver dig som stridskämpe för att få människor att omvändas till hans kärlek.” Vilken vis mamma jag har, hon dömde mig inte. Hon började inte gråta och förtvivla sig över min ovilja att för nuet leva. Nej, hon känner mig och visar mig vem jag egentligen är och visade vad jag egentligen borde vilja och känna. Hon känner alltså någon jag är påväg att lära känna?!  Hon stoppade för en stund undan sina behov för att möta mina, då hon säkert egentligen va förtvivlad och uppgiven över att hennes dotter förklarade att hon inte orkar leva mer. Nej, hon valde att se det ur en annan vinklen den vinkeln som fått mig att leva tills idag. Gud, hans omsorg och hans vilja för mitt liv jag tänker jobba för att lära mig se den vinkeln, det kommer ta tid men det får det göra. Jag vill vilja ge livet en ärlig chans, sluta ge sjukdomen delar eller hela mig som den i perioder fått.

JAG MÅR SKIT, AVSKYR MIG SJÄLV, HAR EN SJÄLVKÄNSLA SOM SUGER, HAR ANOREXI, ÄR SJUKSKRIVEN FRAM TILL JUL OCH ÄLSKAR DAVID…

1. Har under alltför lång tid spelat med i livets spel och försökt med alla medel passa in och va som er, men det funkar inte. Jag är jag ( Emilia) och vem är det. Kände en gång en liten tjej som älskade Michael Jackson, dansa framför spegeln, vandra ensam bland trädgårdens blommor, sitta i mormors knä och en liten flicka som svarade på frågan vad är du med: ”Jag är underbar”. Men idag är jag 28 år och har inte en susning om vem jag blivit!?

2. Om jag bara kunde ge av all kärlek jag känner för andra till mig själv, då skulle jag få ont för älska det kan jag! Ta inte det ifrån mig. Vissa påstår att man inte kan älska andra om man inte älskar sig själv. Det är en lögn, en stor fet möglig lögn. För jag älskar, jag älskar så det gör ont. David, Anna, Sara, Mamma, John, Ferdinand, Nico, Pappa, Morfar Åke, Mormor, Evelina, Veronica och alla er andra jag älskar er… Åh nej nu är det nån som kommer undra varför jag inte skrev dig… Men du vet om jag älskar dig, det gör jag!

3. Kan jag, vet jag, är jag värdefull…?  En gång i tiden visste jag mitt egenvärde. ”Jag vet inget alls numera”, den meningen säger allt!

4. Jag fick diagnosen anorexia nervosa 1997, har sen dess aldrig mått helt som jag ska. Haft dippar, toppar, hål, himlar, helveten, grottor, stopp och sjukdom. Började som en lek slutade med självförakt, självhat, självmordsförsök, årslånga sjukhusvistelser, behandlingar, sondmatning, självrensning, matscheman, kaloritabeller, viktkurvor och psykologer. Idag vet jag vad jag är… Jag är sjuk i anorexoa men jag är Emilia inte min sjukdom, felet är bara att jag inte lärt känna Emilia ännu.

5. 2 september i år fick jag nog, jag gick till en specialist läkare på ätstörningar och bad henne ge mig sjukskrivning och hjälp. Jag kommer nu va sjukskriven fram till jul och medverka i en dagvårdsbehandling i Örebro. Detta suger och jag vill verkligen inte va här. Jag vill kunna jobba, försörja mig på en lön jag själv arbetat in och inte va skattebetalarna till last. Rösta höger så kanska jag tom får igenom att jag får bli frisk o inte tvingas in i arbete för tidigt för att sjukdagarna e slut… Som de alltid varit! Jag hatar känslan av tid, av tiden som vi måste leva. Tid är bara ångest, känslor och att finnas till. Just nu är all tid en kamp.

6. Som alla ni som någon gång läst denna sidan redan vet, älskar jag David… Men till vilket pris för honom? Han är värd en frisk flickvän en tjej som kan ge honom det han behöver. Idag vill jag inte mycket, ser till nuet men det gör ont. Om jag skulle kunna ändra något är det mitt val, valet att inkludera David in i min missär. Bättre en förstörd människa än två förstörda människor. Men idag ligger inte valet i mina händer, David har valt mig och det gör mig till en väldigt älskad människa. Davids hjärta har inget stopp, ingen ände, han ger, ger och ger… Jag kan bara älska hono

Nu är det ute… Jag är blottad, ett öppet sår. Men jag vill läka och jag behöver mångas läkande salvor, böner och hjälpande händer. Så om du finns där ute som ännu en gång vill ge mitt friska liv en chans behöver jag dig. Jag är ensam, väldigt ensam i min kamp.