Min sjukdom är hemsk och har förföljt mig som en skugga genom livet. Många tider en svag, lite skugga. Många tider en svart stor överrumplande skugga. Idag känner jag att jag står mitt i en bryt punkt jag måste satsa tills jag inte förföljs längre. Jag tror på en Gud som hör bön och jag kommer inte ge upp. Jag har bestämt mig för att kämpa för att bli helt frisk! Vägen är svår och lång men jag måste bli en hel människa för kunna tjäna herren på det sätt han vill och för att kunna leva vidare.
Tyvärr kommer det många vägbulor när man e beroende av landstinget som en del i sitt tillfrisknande… Måste få klaga och säga att psykiatrin suger, speciellt när man har en ätstörning som egentligen borde ligga utanför landstingets ideér om va psykiatriskvård är. Jag går ju nu som skrivet en dagvårdsbehandling. Fick svar på lite frågor om deras tankar för mig förra veckan. Jo, de ser mig som en av deras kvot som aldrig kommer bli frisk och därför kan de bara hjälpa mig med att bli bättre. Bull shit!!! De menar alltså att mitt liv inte är lika myckeT värt som deras eget… Nu måste den lilla Emilia med guldblonda lockar få resa sig ur sin nerspydda tillvaro och säga med en smörblomsbukett i handen… Va? Varför skulle jag då sjukskriva mig igen och påbörja ännu en förnedrande behandling i vilken personalen som ska ge mig stöd tror att jag är 6 år gammal och inte vet hur man vare sig kokar potatis, spolar ner min egen skit, anpassar mig till en grupp, parkerar min bil, läser en bok eller vet vad snö är!!! Hade två timmars utbildning om vad som händer när kroppen är i svält och jag lovar det hade jag inte hört förr!!! DA… jo vi 5 som va ”patienter” har hört det förr!Men är vi friska för det???? Fick också lära oss att om man äter regelbundet blir man frisk:) wow jippi då testar jag det… Man ska börja med att äta frukost första dagen, frukost och lunch andra dagen, frukost, lunch och middag tredje dagen, frukost, lunch, middag och tre mellan mål tredje dagen sen är allt bra!!! Just därför jag sökte hjälp för att det är så enkelt… Idioti!!!
Jag vill inte bli bättre, jag är inte ett fall som inte kan eller är värdatt satsas på!!! Varför offra tid och pengar på mig i en dagvård när till och med min läkare säger att detta inte kommer hjälpa mig att bli frisk??? Men när jag då tar upp hur vi ska göra då och hur vi ska jobba vidare med att få mig till ett ställe som tror att jag kan bli just frisk kommer upp slår alla backut… Va? har du din lilla ätstörda idiot en åsikt, oups det va ju inte vad vi ville, vi är ju vana vid att alla med ätstörning bara säger ok, ja tack och det blir bra. När jag nämnde att jag tror att det finns ställen som kan hjälpa just min problematik vill de inte ens lyssna. Men varför inte? hade jag haft canser, hiv, hjärtfel eller vad som helst hade jag kunnat bli skickad landet över. Men just för att min sjukdom hamnat under fliken psykiatri kommer läkarna undan, då slipper de bekosta landsitnget den dyra kostnaden att skicka mig till en behandling som genom forskning kommit fram till alternativ, lösningar och metoder som hjälper över 75% av alla som någon gång kommit i vård hos dessa experter… vad e siffran hos landstinget? Tja genom egen undersökning av de ca 100 jag känner och känt som haft diagnosen ätstörning och som haft vård inom landstinget kan jag räkna de ”friska” på en hand!!!! Ganska låg siffra alltså
JAG VILL BLI FRISK OCH ÄR VÄRD ATT BLI JUST FRI, FRISK OCH FABULOUS!!!
oktober 12th, 2010 at 8:33
Hej söta söta vän.
Jag tycker att det är bra att du skriver om det. För då vet jag hur du egentligen mår då jag sitter fler mil från dig. Jag önskar att du snart kommer att se dig själv med de glasögon som vi alla andra ser dig. Den sprudlande-Michael Jackson-lyssnande-krulliga-ögonstenen finns kvar. Hon kommer fram tillslut. Hon ska bara vinna ett krig först. Puss o kram på dig underbara söta vän
oktober 12th, 2010 at 14:27
Tack kära vän!
Betyder mycket att du finns, trots att vi inte hörs så ofta finns du här hos mig det vet du
Saknar våra fikor på regnbågen m långa djupa samtal, reflektioner och uppmuntran. Bara att du skriver att jag kämpar i ett krig ger mig en stor respekt för dig. Du vill och försöker verkligen förstå…
Om jag inte åker ner innan kommer jag ner nån vecka kring Jul!!! Ses då!!!?
oktober 12th, 2010 at 17:03
Stå på dig vännen, du är är värd allt! Att få komma dit som blir bra för dig, där du får hjälp i din kamp. Att bli frisk! Att känna att livet är skönt igen! Du finns i mina böner! Älskar dig!
Kramis Sara
oktober 13th, 2010 at 15:35
Hej Emilia!
Blir så irriterad när jag läser hur det går till för din del, kan inte förstå hur de kan sitta och uttrycka sig på detta sätt. Det visar ju bara vilken okunskap även dem tyvärr har, som många andra ställen och läkare. Har ju själv hört det x antal gånger och att man var ett hopplöst fall osv….
Du kommer greja detta Emilia, Fortsätt kämpa för att få rätt ”behandling” (även om det känns tufft och hopplöst att bli hörd emellanåt). Tillsist förstår dem och ger dig vad du behöver. Fick själv otaliga gånger kämpa för att göra mig hörd och till sist kunde jag ”BLI FRISK”
Du kommer klara detta, du är också värd ett ”normalt” liv.
Kramar Sara Fritzin
(som oxå var på 33:an i lund