I mitt vinterunderland

Magisk låg snön vit då morgonen nalkades. Som vid all första snö infann sig en barnslig förälskelse av detta förtrollande vinterandskap.
Ett lugn och en fantasi som bara Guds hand kunnat skapa. Tack Herre, för att du nu när mörkret nalkas mer och mer ger oss glädje i din natur.
This entry was posted
on fredag, oktober 22nd, 2010 at 7:28 and is filed under Jag, Mig, Emilia.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.