Hem ljuva hem.
Efter min isolering från omvärlden har jag nu kommit tillbaka hem. Det har varit väldigt skönt att komma bort från alla krav ett tag och få en del av mina issues bearbetade med under total uppsikt och utan att kunna utföra handlingar som för mig inåt i en sjukdomsspiral. Hjälpen att bryta av den värsta toppen av sjukdommen har varit till stor nytta. Som det känns nu har toppen minskat mycket och jag står just nu på en stadigare plats. En stabilare grund som är långt från toppen, där den iskalla kylan och de stormiga vindarna blåste bort allt förnuft och all levnads vilja jag hade kvar. Jag kommer inte sluta arbeta hårt, följa mitt matschema, sova ordentligt och fokusera på att bli friska nu när jag är hemma. Så fortsätt att be alla ni som bär mig på fadernsarmar. Det är era böner och Guds oerhörda kärlek som varje dag ger mig kraften att göra det som jag är rädd för, det som känns som hot och det som är bra för MIG . Ofta finner jag mig själv sittandes med en tallrik mat som bara för några veckor sedan skulle känt som en omöjlighet att äta. Denna tallrik för mig idag lite närmare mitt mål, att bli frisk, den känns inte lika skrämande heller. Men för att komma i mål räcker det inte med att bara äta, jag måste utmana mina rädslor.
Här hemma har Gud även använt sig av min underbara ängel till pojkvän, som ironiskt nog bröt armen och har varit sjukskriven under två veckor. Dessa två veckor har jag verkligen behövt honom och kunnat njuta av hans närvaro som gett mig stöd under mina måltider, kärlek samt mycket glädje. Gud verkar på underliga sätt… Nu hoppas vi alla givetvis att Davids arm läker fint och att han snart ska kunna vara tillbaka på jobbet.
november 27th, 2010 at 13:33
Du finns i våra tankar o böner! Hoppas vi kan få till i alla fall nån liten träff kring jul/nyår. Hälsa David att han får krya på sig o ta hand om dig!
Kramis