CHICELICHICMILLA

Fick besök av kära mor torsdag till söndag. Har längtat efter mamma varje dag sen vi sist träffades, för alltför längesedan. Trots detta kunde jag inte hålla minen dessa få timmar hon va på besök hos mig. Det va som att släppa loss en flock ursinta vildsvin… Jag grymta, gorgma, gapa, gnagde och va allt utom det jag kände. Jag kände bara lycka över att mamma vahär. Va trygg och kände mig älskad. Men trots mina känslor kom stormarna som om jag vore en trotsig 14-åring. Kanske just den  fasen jag behöver gå igenom? Tragiskt. Skulle vatt så mycket enklare att ha fått uppleva en riktig pubertet när den ska genomgås inte nu 15 år senare. Visst va jag en hemsk 14-åring men oxå en sjuk sådan så jag upplevde inte mycket själv utan va mest så uppe i min sjukdom att jag idag knappt har några minnen kvar från denna tid. Men jag vet att det va grymtningar då oxå!!! Jag upplever nu en tonårings känslostormar i form av allt på en gång känslor, irritation på  allt mamma säger gör och är, en känsla av ständig mensvärk och svullenhet i hela kroppen och en total oförmåga att i stundens hetta kontrollera sig. NU!!! Som 28-åring får jag gå igenom detta, ugg va patetisk jag känner mig och kan trots min vetskap om läget ofta inte mer än släppa efter. Förstå hur knepigt det är att va medveten om att man är barnslig, omöjlig och helt uppåt väggarna ute och fiskar?! Önskar så att jag genom min insikt på hur jag aggerar i många stunder kommer kunna förbättra mig på många plan.

I alla dessa känslo-stormar va mamma som vanligt en pärla, hon kramades, stöttade och stog ut… WOW… Vi mös mycket, pysslade och fick många härliga samtal. Jag släpade med  mig mamma och David på julkonsert och julmarknad i Medevi brunnsområde.  I all kamp och med alla ups and down’s har det vatt så underbart att han haft mamma här. Guld värt alltså!!! Nu kommer snart en ny vecka, en ny vecka med pilen i rätt riktning

Tack Gud för att du kommer fortsätta gå med mig på vägen till ett friskt liv.