CHICELICHICMILLA

Lite konstigt att inte gå på Gudstänst en söndag. Lite konstigt att inte sovit jämte David på 6 nätter. Lite konstigt att sitta på en sjukhusavdelning.  Mycket konstigt är det att jag offrat 14 år till en sjukdom som bara lett mig tillbaka i utvecklingen. Lite konstigt att livet för alla alltid kommer se olika ut… Mindre konstigt är det att jag vill bli frisk och ff känner väldig motivation. I detta nu ( som kan ta slut viklen sekund som helst !) känns allt utom FRISK-fokus totlat outrageous. Men tänk så härligt det är ändå att jag kan få känna såhär om det så bara är för små korta stunder. I dessa stunder går mina tack till Jesus och till alla er som ber för mig. Allt ni skrivit till mig, alla ord, alla, sms, små gåvor och kramar dom finns här hos mig och dom är inte tunga att bära. Men dom är ack så värdefulla. Jag känner mig väldigt välsignad som slipper kämpa mig igenom detta helt på egen hand. Här ser man verkligen sjukdomens baksida, ensamhet och destruktivitet. Det finns öden som tvingat tjejer isolera sig helt från omvärlden. Så i allt ser man verkligen hur Gud satt ut änglar längs min livsväg.

Idag har jag mått lite bättre från febern. Har bara legat några  timmar i sängen och har däremellan kunnat va i dagrummet och fått äta med de andra tjejerna.

Fick även besök av stammisarna… + Nico. Som förrästen vatt här o stöttat mig även när jag legat nerbäddad i sängen.  Anna och en ny vaken Ferdinand. Han somnade så sött i min säng då dom va på besök i torsdags.

Det känns gott att blicka mot en ny vecka nu, den första ”riktiga” veckan här på Mando. Dels för att jag legat sjuk under veckan och dels för att programmet och aktiviteterna som finns har haft ”lov” och drar igång i morgon igen. Så det ska bli gott att få jobba lite på riktigt nästa vecka… Liksom känna av hur den närmaste tiden kommer se ut.

I kväll blir det att längta efter Davids famn samt nån film tror jag…