Dagar som går!
Sitter m värmejackan på o vilar efter mellis i dagrummet på min avdelning. Dagarna här flyter på och i varandra. Tid, rum och datum är inte det som märks tydligast här inne. Dagarna ser mest likadana ut. jag pysslar, äter, vila, kollar på filmer och målar… Så rullar det på. Precis det jag behöver just nu, varva ner och stå ut i mig själv. Det som avviker från lunket är när jag får besök. Igår va en gammal barndomsvännina här, Maria. hon bor här uppe och jobbar som journalist. D va riktigt nice att få sitta ner och prata o ta igen missad tid. Känns alltid lika naturligt att träffa henne. Hon har ju alltid funnits i mitt liv. Iofs m olika intensitet men det är väl det som är så härligt med riktiga vänner att man inte börjar om när man ses, man fortsätter där man slutade. Mia är skön på det sättet att hon är total vild, sprallig, glad, öppen, galen och rolig samtidigt som hon har ett djup utan ände och ett bamse-hjärta som brukas fullt ut. Man kan skratta och gråta i samma mening när vi träffas. så jag ska utnyttja henne till max nu när avståndet inte är ett hinder.
Snart kommer syrran och lille Ferdie. Underbart, då ska Anna lära mig att sticka sockar 
Känner att jag tillhör en gången generation!!!!
Fick ett bibelord sänt till mig idag som jag vill dela med mig av:
Ps. 51: 12-14 ”Skapa i mig Gud ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.”
Under dagen har jag funderat och tänkt mycket på ”Att det är dagarna som går som är de dagarna man får”. Man har verkligen tid att filosofera, det märks kanske… Men det stämmer ju så bra, det är just nu idag som vi lever. Vaknade vi på fel sida i morse så va det då, inte nu och det behöver absolut inte påverka hur vi väljer att leva resten av dagen. Det hjälper mig även i de stunder då jag grubblar över och grämer mig om hur många år som är bort kastade till ingen nytta. De åren kan inte levas om men framtiden kan levas bättre, roligare, friare och i nuet. Och trots allt så fick jag bära med mig den mest värdefulla gåvan av alla hela min kamp, jag har fått bära med mig Jesus i mitt hjärta.
januari 14th, 2011 at 19:29
Hej söt…Vad roligt att Maria kom…Tänker ofta på hur du har det i huvudstaden och när vi ska ses igen.
Många kramar till dig…
januari 16th, 2011 at 15:53
Hej igen!
Jag sitter hemma och skriver lite på min uppsats. I mina öron sjunger Take that… Just nu är det låten Babe med Owen…Så klart tänker jag direkt på dig.
Lite 90-tals nostalgi med Millan & Virre…
Puss o kram på dig
januari 16th, 2011 at 20:08
Du har så rätt vännen, de dagar som redan har passerat kan vi inte göra något åt, men vi har så mycket framför oss. Å’ det är en välsignelse! Tack för ditt samtal, var så roligt att höra från dig. Längtar efter att få träffa dig!
Kramis
januari 17th, 2011 at 11:08
Hej vännen!
Vi har massa dagar kvar o det börjar bli riktigt härligt att tänka på dom. Känns mer hoppfullt och i all oro som kommer och går om ifall jag ska klara av att leva som frisk finns det mer hopp än någonsinn. Tack för ditt stöd och för att du är en fantastisk vän.
Kramis
januari 17th, 2011 at 11:12
Helt ljuvligt m Taka That… Kanska vi sk satsa på att se dom nu när de släpt nytt album, om dom kommer till Sverige. Det om nått skulle nog bli nostalgiskt. O en bra morot för mig, alltid bra mer saker att kämpa emot
Hur e det på nya jobbet?
Du ska veta att jag tänker på dig också, det va najs att hinna ses en liten stund i julas. Hoppas det inte dröjer alltför länge tills vi ses igen.
Stor kram!!!