söndag, januari 23rd, 2011
Det är inte misstagen som du gjort som ska forma din framtid utan de tankar som Gud har för dig.
Har ju totalt glömt visa er min alldeles egna mando 
Detta är ju då alltså den lilla datorn som hjälper mig steg för steg till ett friskare liv och ett normalare ätbeteende.
Nu sitter jag trött men belåten. Helgen har vatt underbar och orsaken till detta är att David kom till mig i lördags och vi fick sova nera på hotellet tillsammans. Vi fick va ensamma nere på patienthotellet mellan måltiderna och äta mellisarna där nere, vilka vi förberedde upp på avdelningen och tog ner. Sen åt vi huvudmålen tillsammans i egen matsal. David fick även en introduktion av mandometern. Han provåt dagens middag på en mandometer med allt vad det innebär, med mättnadskurva och hastighetskurva, vilken han mer än halverade tiden på ( den va inställd på 15 minuter för en normalportion). Igår gjorde vi inte många knop, vi spelade Alfapet ( jag slog david fett), såg några filmer, lite sport och bara mös av varandra. Såg filmerna Apan, m Olle Sarri och Frozen ingen av dem va nått att rekommendera.
Idag gick vi upp för att hämta ner frukost och packa mellisar för dagen och då fick vi en glad överraskning. Vi fick en liten premiss från hotell, avdelning och sjukhus några timmar och under dessa fick vi hitta på vad vi ville, så länge matschemat följdes. Vi kollade direkt upp möten i församlingen Anna och Nico går i, tog en pendel dit till kl 11. Där mötte vi upp familjen Misic/ Fant och lyssnade till gudomliga lovsånger samt en väldigt upplyfftande predikan av pastor Andreas Nielsen. I predikan nämnde han bland annat detta bibelord:
Psalm 139
För körledaren. Av David, en psalm.
Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgon rodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig allt i genom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig…
Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,
pröva mig och känn min oro,
se om min väg för bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.
Efter gudstjänsten begav vi oss ut för att hitta en lunch restaurang tillsammans. Vi bestämde oss för indiskt, men fick tjii … Det blev ett café hak istället, mousaca! Tydligen är 13.00 på söndagar en förtidig timme för storstaden
Tillbaka på avdelningen till 3 mellis va ju bestämmelsen så det va vi… Plingade på kvart i
Efter mellis blev det samtal med min David och min behandlare, Isabell, som kom tillbaka från 1,5 veckors semester. Samtalet kändes bra och hon e het som en kolgrill… hel pepp på att satsa fullt ut men nya utmaningar och sätt att få mig att göra framsteg. Det känns väldigt gott att det händer lite. Nu sitter jag åter själv på avdelningen. Känner mig fylld av kärlek både från och till min stora kärlek, David. Måste sluta nu, Slosidan kallar!!!