CHICELICHICMILLA

Efter dagens middag inser jag hur mycket jag behöver hjälp…

Jag skulle göra en sk WeBase middag. Vilket innebär att jag lägger upp en portion på mandometer och den registrerar vikten av maten utan att jag ser vad den väger. Sen äter jag och efteråt kollar man hur mycket jag la upp och hur lång tid det tog att äta. Jag la upp 20 gram för mycket mat och har nu ångest och panik. Väldigt jobbigt att känna såhär!! Vet ju med mitt intellekt att det inte spelar någon roll i det  stora hela men just nu känns det bara piss. Mina tankar gå genast till att jag alltid kommer lägga upp för mycket mat och öka i vikt tills jag blir smäll fet. Jag känner mig helt ärligt jätte förvirrad just nu. Samtidigt blir jag väldigt tacksam över att dessa situationer uppkommer här, så jag inte kan kompensera med att  sluta äta eller göra något annat dumt, vilket jag förmodligen gjort hemma. Här finns det bra personal som kan ge rätt stöd och hjälpa mig genom dialoger om dessa tankar som dyker upp. Men usch va jobbigt det är att jag känner så här occh faktiskt har det så jobbigt kring maten. Vid såna här tillfällen kommer den verkliga kampen. Väldigt, oroligt inombords är summeringen som det ser ut just nu. 

Framsteg och Belöning!

Mitt upp i detta har jag fått massa kredit för mina framsteg. Mitt jobb med mat och vila har gett belöningen att jag ska få bo hos Anna i helgen. Förhoppningsvis har den lille i magen kommit ut då

Jag ska också utmanas att äta mellisar och frukost själv nere på hotellet. Då kommer det bli så att jag tillsammans med en personal köper in allt jag behöver och får ett eget kyskåp på patienthotellet och kommer få förbereda och äta själv. Få deltaga i matlagningskursen på hotellet, samt vara med i lite mer grupper som gör olika aktiviteter och matövningar.

Inte nog med det så får jag komma hem till David tis-fre nästa vecka… Att lägga permissen hemma dessa dagar beror på att jag  ska få träna mig på att va hemma själv och ändå klara av alla måltider och vila. Det är oftast när man kommer tillbaka på hemma plan igen som återfallen kommer och då kommer många destruktiva och sjuka tankar tillbaka starkare igen. Så min behandlare, vill att jag provar denna permisen föra att jag sen ska kunna flyttar ner till hotellet och bo där.

Jag hade önskat att min mat-ångest va borta, men det är den inte Trots allt får jag se framsteg i att den är mindre, svagare, hanterbar och mer sällan… Dock väldigt skrämmande när den kommer. I detta nu känner jag att jag tar ett kliv framåt.