CHICELICHICMILLA

Ligger nerstoppad under täcket m ris värmekuddepå magen och väntar på att sömnen ska komma. Är trött m oxå lite uppe i varv e en spännande dag. Till att börja med fick jag avancera i behandlingen. I stället för att sitta och äta middag med alla patienter i grupp på slutenavdelningen ska jag äta på hotellet. Skillnaden blir att på avdelningen kontrollerar personal att rätt mängdav allt mäts upp, äts under rätt tid och att ingen hoppar samtidigt som middagen intas. Lustigt är att det i matsalen på slutenavdelningen är som ett gympa-pass som pågår under bordet fötter studsar, ben skakar,  knän böjs och i stället för att sitta på rumpan halv står domo  allt detta för att förbränna nån extra kalori. Kan bli lite stressande, trots att jag försöker fokusera på mitt. Är tacksam att jag lämnat det stadiet i sjukdomen, lämnade det i Lund och där har det fått stanna. På avdelningen är det allt utom trevligt att inta en måltid. Förutom rörelseenergin fylls atmosfären av tårar, klagomål, ångest, smussel av mat, kladdande av mat… det är iofs nästan lite komiskt, tjejerna sitter seriöst och petar runt sås, mos, yoggi osv på kanterna av tallriken för att dryga ut så att det kan äta en msk mindre. De  kladdar ner sina fingrar med leverpastej, smör och annat klet för att kunna torka bort det på servetter och på så sätt kunna äta lite mindre. Det spills väldigt mycket oxå det även för att slippa äta den tsk som spilldes. Så innan man sätter sig är det bäst att kolla stolen så man inte sätter sig i en smör klick. Men nu har jag iaf fått börja äta  middag, nere på hotellet. Förut har jag sedan 3 veckor ätit mina mellisar, frukost och kvälsmål nere på hotellet.  Under en vecka kommer jag ta med färdiglagad mat från köket vilken jag ska mäta upp på mandometer-vågen och äta mig igenom måltiden med mandon’s hjälp helt själv. Om detta går bar kommer jag kunna börja laga min egen mat nere på hotellet. Meningen med mandon är att den ska va ett hjälpmedel som ska göra mig trygg i att jag äter rätt mängd och under rätt hastighet samt att jag ska lära mig känna hunger och mättnad. Och den hjälper, jag kan liksom lita på denna lilla våg-dator lättare än på mig själv eller någon annan som höftar till vad som trots vara rätt mängd mat. För mig är det även lättare efter en måltid när jag vägt upp och ätit  det som vågen sagt jag ska äta för då vet jag att jag gjort rätt. Så himla skönt att kunna slippa älta och grubbla efteråt. Nu vet jag ju att jag äter precis det jag ska, varken för mycket lr för lite. Så då är det ju bara att släppa måltiden och lägga energin till annat roligare.

Här är jag i hissen m min matlåda. Det kan verka trisst och ensamt att sitta och äta själv. Men det är en del i min behandling. Jag ska lära mig att på egen hand ta ansvar för mitt liv och mitt tillfrisknande och genom att lägga upp, väga upp, äta osv kommer jag bygga upp ett självförtroende och en tillit till att jag klarar detta själv oavsett yttre omständigheter. Givetvis behöver jag stöd och hjälp under en lång period framöver. Men detta konceptet är ändå suveränt för mig. Jag arbetar på själv men mina uppgifter men helt under kontrollerade former. För genom prover, kontroll av vikt, mandometerns minne kan allt checkas av för att se om min historia håller. Sen vet jag ju att det finns personal en trappa upp som närsomhelst kan stötta mig om det behövs. Jag ska ju lära mig att behandla mig själv väl och göra det som är gott för mig, att göra det som är bra för min kropp och för mitt inre. När jag känner mig trygg m maten eller åtminstonde tryggare kommer det va dax att börja jobba tillbaka en självkänsla och ett bättre självförtroende på andra plan också. Men nu är det viktigast att traggla med maten och få det att bli självklart och naturligt för då kommer mycket annat i livet bli enklare att ta tag i. Det säger ju sig självt lite att problem, uppgifter och annat som finns i livet är lättare att genomföra eller bemästra om kroppen har energi för det…

Det hände en helt annan sak idag oxå, jag började en 10-veckors målerikurs. Jippi!!! Den kommer va 1 gång i veckan, onsdagar15-17.30 i Huddinge, vilket ligger en pendelstation bort!!! Jag fick börja den för att jag kämpat på så bra och som en morot att fortsätta jobba lika hårt. Här är grunden för min första tavla på kursen. Kommer fortsätta måla på den här på hotellet.

This entry was posted on torsdag, februari 10th, 2011 at 0:41 and is filed under Jag, Mig, Emilia. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.