CHICELICHICMILLA

Denna veckan är ingen oturs vecka alls… Inte för att skrock någonsin skrämt mig! Jag har medvind och sol i sikte trots att utsidan av denna byggnad tyngs av ett grått, blött och kallt väder. 13e veckan av år 2011 är 14e veckan som jag är kräkfri en stor bedrift och en jätte glädje att få uppleva. Nu påstår jag tyvärr inte att denna glädje känsla infinner sig hela tiden, men det är ändå en enorm tacksamhets känsla till mig själv över att jag faktiskt klarar av mer än jag trott tidigare.

Vaknade upp i en av Annas två soffor utav att mamma som låg i den andra soffan väckte mig ur en förskräcklig dröm. Onda drömmar är visst nått som är en del av min vardag nu. Vaknar ofta upp genomsvett, panikslagen och rädd. Men, det är bara en dröm!!! Tack och lov! Verkligheten är annorlunda nu. Tvättade av mig, la på ansiktet, sprejade några sprut utav en av Annas 10 dyra parfymer, satte på mig kläderna och va redo att möte dagens utmaningar och händelser. Hann få en kort stund som sjuksyster då jag plåstrade om ett sår mamma fått på benet. Fick lite prat med Ferdinand och Anna sen bar det iväg efter en runda av kramar till  alla, till dagvården. Fredag och sista dagen av första veckan på dagvården, det känns bra! Känner nu hur hårt det kommer bli och vilket slit som ligger framför mig. Men jag måste hålla ut, en tid till. Jag måste hålla ut idag, nu och kvällen. Det är målet jag orkar sätta upp för stunden! David kommer i kväll så då kan jag koppla av och låta matschemat, tider, vila och tankar få stöd och hjälp utav hans närvaro.