Timmen efter ren kaos. Timmarna efter bara tårar och rädsla. Dagen efter hemlängtan, tårar, huvudvärk och oro. 2 dagar efter chock, huvudvärk, avstängning, förnekelse och ilska varvat med fixering och ”jag klarar allt vilja”. 3 dagar efter RÄDSLA, tårar, uppgivenhet, magknip, tryck i bröstet, huvudvärk och meningslöshet. Idag, lite hoppfull, mycket rädd, lite glädje ingen huvudvärk. Vill helst slippa va i mig min egen kropp. Sitter med tryck i bröstet på tåget från tryggheten…
… till brottsplatsen. Kommer först åka till dagvården sen måste jag göra det. Åka hem…Gå vägen hem… Förutom Guds hand har jag ökat tryggheten men ett pepparspray
dock måste jag komma på en bra plan hur jag ska få av brillorna om överfallaren har sådana. Mycket som rör sig i huvudet nu!
maj 16th, 2011 at 17:36
Du går inte vägen ensam, Han vandrar jämte! Skönt att veta men svårt att ”känna” ibland… Å vi är många som ber för dig gumman! Massor med styrkekramar!!
maj 16th, 2011 at 18:24
Emilia! Du har en ängel som följer dig. Han har fått order att skydda dig. Vi kan inte se våra änglar , men de finns där, vi känner dem inte heller, trots det finns de där. Kram
maj 24th, 2011 at 23:35
Oroa dig inte för glasögonen. Töm bara burken mot ansiktet så lovar jag att det ger verkan. Sätter sig i munnen och näsan och överallt. Efteråt så binder du kräket och ringer till mig. Jag kommer upp på ett par timmar och drar tillbaka klockan till medeltiden.
Älskar dig Emilia!