CHICELICHICMILLA

I åttonde timmen under min morgonandakt läste jag från Uppenbarelseboken kap 22. Kan tyckas som en tung start på dagen med ordet kom till oss inte för att sorteras efter vad som lämpar sig eller matchar in för mitt sätt att vila leva, utan för att ge liv! Detta året han Herren gett mig ett nytt liv. Dels ett liv i djupare gemenskap med Honom. Men jag har även fått ett liv i samvaro och närhet med migsjälv och mina sanna tankar. Att acceptera migsjälv, har varit och är väl den delen som gett mig en ny närvaro och en ny insikt om att livet är det som är nu, inte det som varit eller som kommer. För morgondagen är förbi och framtiden vet vi inte om vi har! Trots att jag detta året omgetts av en fång av underbara tjejer på Mando, vänner, släkt och speciellt familjen Fant/ Misic som jag bott hos många, många nätter och älskade David har detta året varit ett ensamt år.  Bara jag har kunnat kämpa mig igenom mina mönster trotsa demonerna och göra precis allt det jag känner är helt fel. Vägen har varit upp och ner! Idag fann jag i bibeltexten Upp 22: 5 ” Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.” som en tröst och sant hopp. Gud kallar oss och vi få bara ta emot Hans välsignande ljus. I kommande verser står det också att vi kommer tas ifrån del av livets träd om vi tar bort dela av bibelns ord. Dessa verser gav ett annat hopp inte lika ljust men dock så närvarande. Mitt liv kommer alltså göra skillnad, det jag gör och de beslut jag fattar i nuet kommer skänka mig bättre eller sämre framtid. Kanske inte den framtid som ur människors synvinkel värderas högst men det sanna livet som Jesus ger och som ger evigheten som löfte om jag vågar tro på Jesus fullt ut och vågar leva i denna tro. Ibland förstorar jag upp min otillräcklighet. Jag gör mig oviktig och tror att mitt liv kommer gå spårlöst förbi. Jag räds för ångesten och mäter upp mitt mått till ett väldigt lågt värde. Men gör jag detta är det värdet jag sätter på Gud! Jag vädersätter inte ordet från Honom som Han gett mig genom bibeln och därav framställer jag Guds planer för mig som ringa och oviktiga, medans Hans planer för alla sina barn är liv och liv i överflöd. Gud ger oss också en fullständig meningsfullhet i att vi ska vara vittnen som berättar om Honom och som lever våra liv så att det behagar Honom. Det kan jag omöjligt göra då jag smutskastar migsjälv eller förringar min livsuppgift. Förra året va mitt Nyårslöfte att jag inte skulle spy någon mer gång och det har jag hållt. Detta året skall jag utmana migsjälv snäppet värre om det är möjligt ( i mitt fall säger läkarna att mitt beroende av kräkningar kan jämnställas med en Heroin missbrukare som injicerat under 10- års period) Så jag måste bara säga att jag är grymt stolt över att ha bemästrat mina handlingar och klarat av att kämpa emot alla frestelser att rensa magen från maten jag ätit. Jo i år för nästa år skall mitt löfte bli… Tack Gud att du skapat mig så övermåttat underbar! Om någon frågade mig vad jag var som barn, svarade jag alltid med en självsäkerhet att jag va underbar!… Vi ska komma till Gud som barnen.

 På första bilden är det jag och lilla Indilie, min drygt 2 veckor gamla brorsdotter. Och på andra bilden är det Anna, Ferdinand och jag!

This entry was posted on fredag, december 30th, 2011 at 9:55 and is filed under Jag, Mig, Emilia. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.