05.25
Uppe med tuppen skulle jag vilja säg, förutom att den envisa snön håller alla tuppar på långt avstånd från att se ut ur sina små hönsgårdar. Jag hämtades av svärmor… eller Davids mamma Else-Britt 05.50. Nu sitter jag och väntar på att tåget mot en dagvårdsvecka i Stockholm ska rulla in på perongen. Kommer inleda min första dagvårdsbehandlingsvecka idag, eftersom jag legat i sjuksängen förra veckan som egentligen skulle vatt start veckan. Nu är jag iaf frisk och kry. Trots inre demoner fylls jag vid sidan av dem utav en ro och en trygghet i att Gud burit mig en vecka av ensamhet. Och som Jesus sa till oss det ger han oss också om vi vågar ta emot den..
Johannes 14:27 ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.”
Jag klarade mig utan återfall i nya lägenheten. Helt fantastiskt, mellan vilopauser, snuva och frossa åt jag mina måltider… på rätt tid och rätt mängd… Ensam och för mig själv!!! Måste få tycka att Gud gör ett bra jobb. För utan Gud skulle jag inte kunnat motarbeta alla sjuka tankar som vill få mig att handla annorlunda.
Jeremia 29:11-12
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig.
mars 28th, 2011 at 9:39
Älskade Emilia!
Din blogg är till hjälp för många som kämpar för att leva. Livet är en kamp, det är så mycket som vill fånga oss och föra bort oss från sjlva livet, livet med Jesus.
Det som gläder mig mest är att du griper efter Jesu hand i med & motgång. Endast Han kan
hjälpa oss. Du har fått insikt om så mycket här i livet, inget av allt det svåra önskade jag dig att gå igenom, men Jesus hjälper igenom ” stormarna” och Han kan använda sig av ditt
”kärl” , ett underbart, livsvetande människohjärta som vill leva för Jesus. Ge inte upp, mycket är redan vunnet! Herren behöver dig, även om du inte ser Hans väg just nu.
Du är i mitt hjärta & i mina tankar även om jag inte skriver ofta.
Kram Ann-Lis