Jag har med endast små sidotramp och korta omvägar tagit mig igenom 18 veckor av behandlingen.
Dagarna lunkar jag på mellan Trångsund och Danderyd, pendel till centralen och tunnelbanan mot Mörby Centrum 8-16 varje dag. Man kan lätt se det som en ganska ”normal” men onormal arbetsvecka.
I fredags kom Sara och hennes underbara son Joel för att bo hos mej över valborgshelgen. Vi umgicks på högnivå med massa tjatter och catch up! Riktigt nice att få varma kramar, uppmuntrande ord och bekräftelse på vem jag är från någon som verkligen vet just det.
Just nu sitter jag i dagrummet på behandlingshemmet och lyssnar på ett samtal mellan en som kallar sig lite kristen och en kvinna som bär slöja, hon säger att hon är kristen fasta att hon valt ut delar hon vill följa och snart vill konventera till islam för att hon tycker det låter ”spännande”. Denna konversation är inget jag kommer lägga mej i men jag lovar att mina fördomar flödar och orden formas av sig själv inne i mitt huvud… De använder bibelord som om de är meningen att hitta verser för att försvara alla sorters beteenden man själv vill hålla kvar i men som egentligen är dåliga för en. Att tala om Jesus är det alltid bra? Jag känner nu att jag skulle vilja ge råd och hjälp men denna diskussion är inte min att ta för jag kommer inte va ett ljus utan en brandsläckare… Jag önskar att sången” Min Herre min Jesus…” kunde få röra deras hjärtan så att deras stig kunde få korsa den sanna vägen och att dom väljer denna. Jag lever inte heller som bibeln lär, men jag vill göra det och jag söker dess sanning. Nu har diskussionen svängt och jag hör att de någonstans är sökare som vill bli frälsta och finna sanningen om Jesus vår räddare.
maj 4th, 2011 at 17:21
Det var så underbart att träffa dig min älskade vän! Du fortsätter att vara i mina böner!