CHICELICHICMILLA

Nä inte så lång, sov till halv ett, kollade på 1,5 film gick o jobbade 6 h o sen hem till tvn o D igen. Jobbet va lugnt, lugnt och lugnt tills… Ja då RBV satte sig i huvudet på några gäster som blev alltför livliga. Livliga till den grad att smällar, fula ord och hot kändes helt naturligt. ”Det är synd om människan” känns som ett citat som passa in fint i detta sammanhanget. Själv vill jag egentligen inte mer än be för dem o att de ska vakna upp utan skallebank o kast samvete i mon. Finns så mycket hemskt och svårt i samhället. Gott att jag har en underbar man som värmer upp sängen medans jag sitter här o ugglar. Ja, tack gode fader att du ger mig så många goda gåvor. Låt natten bli lugn, sömnen djup och uppvaknandet glatt.

Ligger som en ny människa i soffan. Frisk och pigg efter dagar av maginfluensan. Vi blev smittade både D och jag. D fick värsta smällen. Och nu vet vi båda att bajs kommer bli en del av vårt förhållande. Ända sen första gången D besökte mig hemma hos mamma i Oskarström har det förföljt oss. Tänk er själva ta hem nya killen o du lyckas skita stopp i toan. Nu e de iof lite att ta i, när rören redan va gamla och inte funkade men det visste ju inte D då!!! Nästa incident va då vi stannade på en mack efter 4 dagar på skidsemester. Jag hade inte kunnat släppa löst under hela tiden o va överlyckliig att äntligen få tillfälle. Tänk själv 4 dagar av massa mat… det är en del bajs!!! Skulle spola me dnått gick fel inget hände! Hjälp min ända ide va att gå ut o smita iväg så fort som möjligt… men nej då där står D i toakön. Vilket ställe inte ens en damtoa nä här i ingensatns har d unisextoa, vad är chansen för d??? Stackars D säger jag. Men vi överlade. I söndags natt kom den värsta av alla senarier. Jag kom ut från toan nyss spytt av maginfluensan trodde det värsta hänt men då tittar D upp skräckslagen… Mer kan jag inte berätta. Kärleken här på norströmsgatan överlever allt. Vi skiter i små saker och fortsätter att älska!!!

Skönt att jag sitter här i fridens bo, i vilken jag inte känner av mycket utav världens oroligheter. För trots att jag bryr mig och vill hjälpa till för att världenska bli för någon mer dräglig kan det va skönt att ibland bara få känna av att mitt eget slit för att komma uppåt på skalan av nattsvart till en aning grått. Han vi inte behöver nämna vid namn känns i samhället så nära å påtaglig att jag tror man måste va lite mer rustad än vad jag är för att klara av att göra en märkvärd skillnad. Men tänk om mina tappra försök att göra skillnad skulle präglas av Guds ljus och Guds vilja så mycket enklare det hade vatt då. Alltför ofta glömmer jag bort att jaginte går ensam utan att jag tillhör ett team med Jesus och vilket i sin tur innefattar mig i ett lag av en stor änglaskara. Jag tänker på hur olika vi har det. För mig är kampen att hålla mig på rätt sida av verkligheten, att försöka se på ljuset och att söka Gud. För en annan är dagens mål att komma ur ruinerna av sin forna hemstad, att hitta sin troligtvis döda familj, att söka finna mat och att se hela sin tillvaro försvinna. Trots dessa olikheter kan jag i min själviskhet finna min tillvaro outhärdlig, då tårarna strömmar som värst. Ryck upp dig Emilia och se till verkligheten och gör skillnad för någon annan idag. Gör nått gott och titta utanför dig själv för en gångs skull.

Tack Jesus för att du gör mig hel. Tack för att du ber för mig inför min far Gud. Tack Jesus att jag får nya chanser hela tiden och för att du förlåter och glömmer det jag gör fel.

Så förlåt mig Gud att jag tänker egoistiskt, förlåt att jag inte litar på att du alltid stöttar mig.

Hjälp mig Jesus att leva i skuggan av ditt ord. Hjälp mig Helig Ande att vara nära dig att söka dig.

Jesus låt denna dagen få bli din dag och låt mig få lysa av ditt ljus.

Jag vill tack och lova dig min Herre, Gud och Skapare. Tänk att du valt mig till att bli din älskade dotter. Tack att just jag får del av din helighet. Denna morgon vaknade jag upp till ett vinter land av sällan skådad skönhet. Min kära lilla stad har omvandlats till en vitglittrande, stilla och sagolikt vacker byggd. Av alla ställen på jorden så hamnade jag här, lite lustigt om jag tänker efter. Ibland känns det som att det är här jag vetat att jag skulle vara hela tiden. Ibland är jag skräckslagen av bara tanken på att jag ska bo här långt ifrån storstadens ljud och sorl. Men i det djupaste inom mig känner jag stor tacksamhet att jag hittat hit till min lilla stad. 

( bilden togs av mig i september, därför ser den lite för grön ut!)

Efter veckor av tristess och brist på arbete har jag  till med besynnerligt      o-prudoktivavanor… En va dessa vanor är att jag sover timmvis då och då under dyggnet, jag sover från ett på dagen till nio på kvällen, jag sover dygnsvis eller så sover jag inte alls. Denna natten visade sig bli det sist nämnda alternativet vilket då förmodligen leder till att sömnbristen gör mig grinig, kort, lättstött eller total flummig??? Snälla låt det bli nummer fyra. En sysselsättning natten gett mig är att jag hunnit fota alla mina skor, lagt in dem på datorn och organiserat klart dem för utskrivning. Detta jobb leder givetvis till en i framtiden snabb överblick vad som står i hyllan. Leta igenom alla skolådor sysstemet funkar helt enkelt inte, ni som vet håller med. I mitt framtida hus ska D få ett finfint garage så han med D gärna bygger en stor walking-closett till mig tack för min prins… Va bara tvungen att visa lite av mitt arbete… nämligen en av mina  julklappar.

Tack för idag. Tänk att jag som redan har en underbar familj fått en till och en som finns här där jag är! Ligger nu och hör min älskade andas djupt i sin nattsömn. Känns tryggt att veta att han är här, min vän och kärlek. Tack Gode Gud för D.

Lite nervös ska till chefen imon o söka en tjänst. Som det ser ut nu ger inte min timmanställning mycket till utkastning denna tiden på året… o hyran står ju inte inne till juli. Jag bara måste få mer jobb…

Känner före jag vaknar. Måste inse att det inte funkar att bara gå på som jag vill. jag kan inte bara gå min egen väg och göra som jag vill för att jag känner för det just för stunden. har blivit ett dåligt mönster i mitt liv, att jag blir negativ och låter mina känslor ta övertaget av mitt handlande. Jag är ju inte själv längre inte heller i ett destruktivt förhållande. Jag har en perfekt pojkvän, kan det va just det att jag försöker förstöra för att det är för bra??? Känns det mer hemma att va i det svarta och gotta ner sig i att det är synd om en. För vi har det verkligen fint, underbart och kärleksfullt på alla sätt… tills jag startar ett krig utan dess like. Längtar efter långvarig fred.