Glad o förnöjd, kämpe herligt att hälsa på en kär bekant!
Åter till vardag o livet som det inte ska se ut… Många skalor är finemang, härliga o fina. Svatr o vit skalan som oftast innehållet grått är nice i alla sammanhang utom i verkliga känslo- livet… där suger gråskalan! Vit, blått, rött, svart, rosa allt duger fint förutom den gråa vardagen, det medelmåtta, vanliga o allt som bara är lagom…
Tänker inte bli en mulle som inte sticker ut! har aldrig vatt nån o kommer inte bli nån. Trots att det är allför lätt i småstäder som denna att bara bli inget… Tja nått verkar flickorna bli! O det är mammor, men sen då? Visst underbart att bli mamma, älskad o bekräftad på detta sätt… men sanningen är den att man får det inte bättre vare sig m sig själv eller sin man för det. Detta är mina orosmoment o mina tankar, så ta inte illa upp. Jag e helt fascinerad av kvinnor som får många, några barn lr ett barn, uppfostrar dem väl o e föredömliga mammor. Men jag vill bara understryka att min känsla sen jag kom hit har varit att jag känner att det är det man blir, alltså mamma, för att man har så tråkigt. Man blir mamma för att man tror att det ska va så, för att det inte händer nått annat spännande o för att det är förväntningar på en… vilket jag tror är en stor anledning! Men även för att man behöver nån form av bekräftelse… Dessa påstenden är mina o mina allena, jag varken vill förändra någons åsikt eller få ovänner. Jag bara reflekterar över vilken enorm skillnad jag kännt från mina fyra år i Göteborg o mitt enda år här i Askersund… Halmstad o Lund känns far away, som 23- åringhade jag varken vett, kunskap eller intresse av vad mammor va 
Inte för att detta intresse växt… men det har förändrats. Idag ser jag på det som något jag kanske måste bli, en mamma! Då va det en framtid så långt borta att jag inte brydde mig. När jag tänker på att skapa ett liv känns det så exotiskt. Att jag skulle forma, påverka o bli någons, för några års, allt… Fabulous… Men oj vilket annsvar. Jag som inte kommit en millimeter på projektet Emilia skulle nog få kämpa hårt.
Kärleksparet trotsade kylan, de svarta molnen o en allmänt sur majdag. Startade 75-hästars motorn
Motor
o gasade ut i Vätterns nordligaste ände. Plaskade över vågorna o va fria att njuta av det onjutbara… Inget kan va kast när kärleken håller i rodret. En ljuvlig söndag kom att bli denna dagens benämning. Fått gå hand i hand med både Jesus o David, min himmelske kärlek o den för mig på jorden underbaraste prinsen. Mina två kämpar som finns i vått och torrt.
I kyrkan talades det om att vi får vara ett med vår fader i himmelen och att han vill ge oss vad vi vill och det vi behöver om vi håller oss nära Jesus. Joh 16: 23-24, lästes det bl.a ifrån ” …vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall ha ge er… Be och ni skall få, så er glädje blir fullkomlig”. Jesus ha alltså gett oss tillgång till Guds helighet, glädje och kärlek endast för att vi säger Ja till att bli Hans efterföljare. Inte för att att vi först genomgår prov och tester, fullföljer uppdrag, offrar, gör goda gärningar eller andra prestationer. Nä, Jesus vet att vi inte kan bli mer än odugliga små människor som hela tiden strular till det. Jesus är ju perfekt så därför är det enkelt för honom att förstå sig på allt och alla… Han va villig att bli korsfäst, pinad och offrad som ett lamm för oss trots att han visste att vi är tok-svåra, envisa, bångstyriga o samtidigt för Gud det allra finaste. Vi är ju hans barn! Många dagar känns för mig helt svarta och utan någon större mening. För mig kan det va helt tomt, ensamt och avskyvärt att vakna. Men i allt det svåra och ångestfyllda har Jesus tänt en låga som brinner inom mig. Världen kan gå emot mig, jag kan känna att jag inte kommit många steg på den vägen jag borde kommit långt på. Mitt liv o mina dagar känns ofta vara levda för att tiden bara ska gå, utan att jag gör skillnad i varken mitt eller någon annans liv. Men detta betyder inte att det är så, Guds tid är inte min tid, hans tankar om vad som är ett bra liv är nog långt ifrån mina föreställningar. Och i detta meningslösa brinner då samtidigt kärlekenslåga i mig, en låga som Jesus tänt, en låga som ändå för mig vidare. En låga som brinner för alla jag älskar. En låga som vet att trots allt så har jag ett hem bortom allt detta, en famn en stad som väntar på mig. Ror jag med evighetens åror mot himmelen som mål har jag siktet rätt och kommer komma i mål genom en vandring på den rätta vägen.
Sitter tryckandes i soffan. Väntar på uppdatering av vårt ” titta på film program” nån liten maskin David köpt som ska va hipp och bra. Själv tycker jag ff att DVD, Blue Ray- spelare o varför inte vhs funkar super… men kanske inte så effektivt när man ka bryta lagen o ladda ner filer från the nät. Men nu är det så att denna lilla så kallade geniala maskin behöver uppdateras just de kvällar vi vill ha mys o film. Inte för att klaga för I love gratis film. men sen är jag ju även en av denna världen mest rastlösa, ivrigaste själarna som vill se nu och nu bara nu. Filmen vi ska se är: Edge of darkness
Igår bjöd jag David på bio, han bjöd på sushi så det gick jämt ut, inte för att han någonsin tänkt på det… Min underbart generösa ( mot alla) pojkvän. Robin Hood Filmen va bra o förmodligen kommer en uppföljning. Bäst men alltför liten insats gjordes av Max von Sydow. Cate Blanchett gjorde även en väldigt bra insats, annars saknades lite djupare samtal och dialoger. Filmen rusade igenom scen efter scen… betyget blir en 3:a. Men absolut ändå nått man bör se.
Kärlekslapp
Innan jag visste ordet av hade jag kommit hem från en spontantripp till mamma, Anna & Ferdinand i Halmstad. Total pepp tog jag sj ner till västkusten för att få pussa lille F, hjälpa mamma men huset & krama Anna förlåt. Hann även med att fika med Sara & käka frulle på Skånskan’s ( ett café i Halmstad) m Veronica. En ingift Kristina kom förbi på lunch, Mormor & morfar kom på besök o dagarna flög. Känner mig nu hel-på o ihop lappad efter en slitsam tid som gjort hål i min själ. Men som tur va hade jag bara små skrubbsår för med en ettårings skratt, mammas närhet, Annas underbara umgänge & mina kära vänner kunde jag utan problem tvätta såren, sätta plåster på o komma hem till fina D utan ärr. Nått som är bra för oss båda. För trots att jag funnit en kämpe som vandrar längs min sida behöver alla en time out o en skön soffa att vila i ibland en stund då allt bara är bra o lugnt. Utan en flickvän med ögonen fulla av tårar. Vi har fått en tid av vila nu, en tid av kärlek o läkedom. Dags att bara njuta av att vi har varandra. När vi satt i vårt kök i Askersund, Anna, mamma Ferdinand & jag då D kom in va det som att tiden stod still o jag känd en frisk doft tränga in i mina sinnen, en doft som snabbt väckte mig o gav mig vetskapen om att det är i här hos D jag hör hemma.
Hos mamma va det full fart, förberedelser för en ev flytt för mamma samt årliga förberedelser för en ljusera period. Anna o jag iklädda varsitt blåställ med texten ”Lernia ” på ryggen slet, skrubbade o jobbade som idioter 
Hann tvätta fasaden, måla om ytterdörr o fönster, rensa vind & annat smått. Men viktigast hann vi umgås, jag hann leka med lille F, mata honom, ge honom välling o hålla denna underbar unge i min famn. Med våra trötta kroppar samlades vi i mammas soffa efter långa arbetsdagar för mys, choklad, glass o vila inför nästkommande dag.
Dagen idag har vatt lugn. Jag har suttit o läst, letat kläder på postorder, målat naglarna samt gjort inget alls.
Kram idag…
Hej mej o min själ.
Jobbade med gråten instoppad i fickan tio timmar igår. Det funkade bra, inte sunt men sånt är livet. Kom hem till en varm kärleksfamn utan krav, tillrättavisning, dom eller nått annat än renodlad godhet. Fick vila i hans famn, gråta , gråta och gråta i hans armar o sen somna tätt intill. Vaknade efter en sömnlös natt 05.00 för att åka till den bästa av alla systrar. Hade snurvlat upp en rulle hushållspapper, va svullen runt ögonen o kunde ffinte komma ur allt svart. Duschade, sminkade mig o va redo. Kom aldrig iväg. Kunde fått drabba någon annan, nått annat men inte Anna. Hon förtjänar inget ont. Ändå har hon fått en lillasyster som inte på långavägar går att jämföra med hennes godhet o allt hon gör för mig. Under året jag tvingades ligga på sjukhus i Lund, kom mamma, pappa… Och en vän, min syster! O, jag pallar inte ens åka upp till min älskade systersons 1- årsdag?! Denna dagen kommer inte stå på gravstenen som en minnesvärd dag… Trots det kommer jag banka skiten ur allt vad mitt inre har kvar för att göra saken ännu värre. Medans Anna, trots att jag vet att hon längtar efter mig o vill att jag ska komma bara förstår o önskar mig gott när jag i sista minut måste säg att jag inte kommer. Demonen, den onde eller vad det nu är för skit som kommer krypandes för att göra ont… Efter alla dessa år borde jag känna till detta så väl att jag inte går på hans ideer eller påhopp, men det gör jag. Varje gång… iaf ofta! Ändå tror jag ju starkt på en levande räddare. På Jesus som gav sitt liv genom att pinas för att jag ska få leva i evighet med Gud. I evighet av lovsång, glädje o kärlek. Jag tror på Jesus mest, vet om den andra, men Jesus kommer segra även i mitt liv. Att veta båda sidor är ju ett måste för att tro, det är att välja sida som är det avgörande för vart målet ska bli. Nu verkar det vara jag som måste bestämma mig o satsa fullt ut annars förstör jag så många andras liv också… Men tyvärr har ju jag en sjukdom som ligger o gnager en sjukdom som är totalt hans. Kunde jag opererat bor denna åkomma skulle det fått kosta allt. Men denna sjukdommen sitter i min själ, mitt hjärrta o mina tankar så hur?! Ingen får förstöra mina älskades liv… Så jag måste ur detta . Tro inte för nått i världen att jag vill ha medlidande o att ni ska tycka synd om mig. Det har genom åren funnits massa vägar, människor o en levande Gud som stått på min sida… ändå har jag gått mot den andra sidan. Har vatt tyst från mitt håll ett tag, mest för att just mycket negativt fyllt upp den lilla jag som jag är. Hade jag som person haft en stor hydda kanske jag skulle klarat mer.? Förmodligen?! Anna jag älskar dig! Förlåt
Skivorna snurrar på, basen pumpar o alla rör sig till rytmen. Hade vatt så underbart om vi slapp gå i våra låsta positioner. Instängda i mönster som inte finns men som ändå bör/ måste följas… När vi alla, lr de flesta av oss bara vill hoppa, snurra o dansa av oss alla måsten, alla krav o all fasad. Grymt det skulle va om man på jobbet kunde dansa fram till gästerna med plankor, röding lr hjort. Skulle höja dricksen men förmodligen leda till samtal hos the Boss. Därför kommer jag skippa detta. Kommer dock inte sluta skutta & dansa när jag ska in i köket igen, när jag går slingan, när jag diskar, damsuger lr när jag inte bör va ”anpassad”. Skutta på alla ni där ute o se att det är grymt kul… Å om ni verkligen vill må bra dansa en stund!
