CHICELICHICMILLA

Smidig som en gråsäl, entrar jag morgontåget som tar mig till Älvsjömässan vart jag byter tåg till Flemingsberg. Varje morgon tar jag detta tåget som åker 5 stationer, 1 byte  allt på 23 minuter… väldigt bra! Med packning för helgen i form av en ryggsäck och stor handväska försöker jag vara så liten som möjligt. Tydligen tycker inte mannen som står jämte mig att jag försöker ta lite plats för han börjar ryta och vifta med armarna: ”Ser du inte att jag står här va?, syns jag inte eller, ska du stå på mej eller?” Vagnen är full av folk som trängs, åker på varandra vid inbromsning, står, sitter och försöker få en liten yta att andas på. Men jämte mig står nu en man som sätter min filosofi, om att vara en god medmänniska och se hjärtat bakom fasaden, på spel.  Mannen verkar tro att vagnen är tom, att jag försöker ta ”hans” förbokade utrymme på tåget och att jag ska klättra upp och stå på honom bara för att jag vill det. ANDAS!!! Jag ler tillbaka mot honom: ”Åh ursäkta, det var inte meningen att stöta till dej jag ska flytta mej”. Flytta mej vart dumma gubbe” ekar i mitt huvud men munnen fortsätter att le. Bra där Emilia! Besvarat otrevligheter med vänlighet, check! Det som dock är synd i sammanhanget är att mitt hjärta sotades ner en skvätt av tanken på mannen som en idiot, fast han fick ju iaf aldrig den informationen.